Döv-teater är min nya hobby

Den senaste tiden har det hänt mycket. Förra helgen tog vi en promenad på Tavelsjöleden till ett vindskydd där vi satte oss en stund och okynnes eldade och bara njöt.

I måndags hade Conny ordnat teaterbiljetter. Odysséen av Cirkus cirkör skulle vi se. Allt verkade jättebra men det visade sig att Conny hade missat en liten detalj... Det var döv-teater. Hela föreställningen framfördes på teckenspråk!

I onsdags var det min 23dje födelsedag. På eftermiddagen började jag undra om jag överhuvudtaget skulle få någon tårta och tänkte då gå iväg och köpa en själv. Conny gjorde då helt klart att han minsann inte tänkte äta nån tårta, han hade tydligen börjat banta! Så jag satt hemma och tjurade utan tårta. Vad förvånad jag blev när det ringde på dörren och Ida-Maria och Erik vällde in med hembakad tårta. Sen kom även P-O med bullar. Allt Connys snack och bantning var bara påhitt för att hålla ett överaskningskalas hemligt. Det hela var väldigt lyckat!

I torsdags tog Conny med mig till Skellefteå på mitt livs första elitserie match i hockey! Det var 1000 gånger roligare än jag hade väntat mig. Conny var ensam i hela hallen med att heja på SSK vilket visade sig när de gjorde mål och bara Conny jublade, alla andra satt knäpptysta och surade. Trodde vi skulle åka på stryk men vi klarade oss som tur var.


Lägger ut den här bilden som hämnd på Ponykick för att han är dum och puttar på min han när jag försöker skriva. Han ser inte jättesmart ut precis...
image43

Ull, ull och ull

Livet rullar på. Det händer inte alltför mycket spännande så här på hösten. Conny har lagt sig till med en ny hobby som innebär att leta reda på billigast möjliga ullunderställ på nätet... Han trodde att 179 kr per del var oslagbart men tji fick han när vår granne Erik hittade ett helt ställ för 200 kr! Så det råder ingen brist på ullkläder här hemma precis. Jag får snällt ställa upp och köpa, man måste ju uppmuntra meningsfulla intressen.

Det roliga är att när jag i sommras föreslog ull i stället för syntet, när conny klagade över lukten på alla hans underställ, blev jag snabbt tillrättavisad: " Ull? Aldrig! Det kliar!" Och hur skulle ett naturnmaterial kunna vara bättre än syntetiskt? Vet inte om han trodde att jag menade att han skulle ha en lusekofta som lager 1 men jag orkade inte nes upplysa honom om att det faktiskt har hänt lite på klädfronten sen 50-talet. Och döm av hans förvåning när han, efter ett två veckors långt kvalitetstest, upptäckte att att hans nya ulltröja fortfarande luktade nytt. Och nu är det bara ull som är gott nog. Kläder utan ull är dåliga kläder och hela Connys garderob har uppdaterats. Jag kanske bara skulle ha stått ut med att ha en illaluktande pojkvän...

RSS 2.0